Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Söderhamn’

Vädret häruppe i Ekvik är idag ganska gråtrist och 0-gradigt och jag brottas med min ytterst sega datoruppkoppling, men nu är jag äntligen uppkopplad och idag skall jag skriva ett nytt avsnitt i serien ”Människor jag mött” och idéen till den här kom på Annandag Påsk då jag läste Aftonbladet och dess serie Brotten vi aldrig glömmer och den skildrade den här gången Gunnar Bengtsson även kallad tingshusmördaren som den 1 mars 1971 sköt 4 st. i tingshuset i Söderhamn.
Vid den här tiden hade jag arbetat först på Länsstyrelsen i Gävle och siktet var väl inställt på någon slags byråkratkarriär och nu hade jag min tjänstgöring förlagd hos Kronofogdemyndigheten på tingshuset i Söderhamn.
Under olika  perioder var jag utlånad till myndigheten i Stockholm-Södertälje och det är bakgrunden till den här artikeln.
Kring 1970 så arbetade jag mycket med olika skatte-och privatmål på landsbygden i Hälsingland och kom att möta mycket intressanta personer inte alla med rent mjöl i påsen men fascinerande på sitt sätt. Min arbetskollega på den tiden var en gammal  fjärdingsman av den riktiga gamla sorten. Hans namn var Alrik Eriksson och de här gamla fjärdingsmännen var någon form av ”bondadvokat” och hjälpte människor med allt från bouppteckningar till enklare vardagliga små juridiska problem. De var inte direkt utbildade men hade en enorm livserfarenhet och en unik personkännedom och via jobbet hade de lärt sig mycket om människor och deras problem. De var lika välkomna hos ”vanligt” folk som lite annat folk och då fanns  det mycket av de som i folkmun kallades ”tattare” och de var inte välsedda på bygderna och folk närmade sig ogärna deras hus som ofta låg lite ensligt. Alrik hade god hand med dem genom att de såg honom som en ”myndigshetsutövare” som oftast var till deras hjälp och visst satt man lite på nålar ibland på de här besöken med elaka hundar som höll koll på en, men Alrik var en mästare på att medla och oftast fick vi våra ärenden utförda.
Vid en av våra många resor och besök så kom vi då till en gård i en by som hette Vannsätter och där träffade jag en märklig man för första gången som hette Gunnar Bengtsson som senare skulle bli känd under namnet tingshusmördaren. Gunnar var känd på trakten som en mycket märklig karl – en riktig enstöring – men som var hjälpsam mot grannar och vänlig, men ingen kom honom nära och långa tider tillbringade han i sitt gamla föräldrahem Villsjön och han hade rykte om sig att vara en mycket skicklig skytt och historierna  var många bl.a att han ställde till förtret var älgskyttelagen för när de jagade från olika lag hade Gunnar en liten remsa som var hans och ofta gick älgdrevet över hans remsa och då passade han på att skjuta den förbipasserande älgen och den var hans. Kanske en skröna men han var finurlig den här mannen.
Jag kommer ihåg från det här besöket att vi blev serverade kaffe och att säga nej till sådan gästfrihet var en dödssynd även om det många gånger inte var så speciellt renligt och just den här gången så var det mycket av det sistnämnda och jag kommer också ihåg att jag reagerade på hans sovrum och jag kom att lägga märke till hans lakan som s.a.s var brunare än vita och det här tänkte jag på senare när den här tragiska händelsen hände.
Bakgrunden var ju att Gunnar hade träffat en kvinna från Stockholm av ”bättre sort” som stod i begrepp att köpa ett torp alldeles i närheten och jag tänkte på några meningar i artikeln ”han var ensam i huset. Ensamheten sved ännu mer nu när han fått uppleva den himlastormande kärleken och gemenskapen med en kvinna. Fått känna närhet och förtroende. Fått vara med om en kort period av lycka i ett i övrigt känslomässigt myckt torftigt liv. Och ett svek som han uppfattade som monstuöst”  Om hela den här tragiska historien hänvisar till jag bilagan i måndagens Aftonbladet för det är mycket intressant läsning.
Om allt som skrevs om sol-och vår misstankar och allt så gick tankarna till hur denne kvinna kunde dela säng i den här miljön och för mig obegripligt, men ……..
Jag tänkte ofta på den här mannen som gjort ett stort intryck på mig både med sitt sätt att vara, ensam, snäll men samtidigt något obehagligt som jag inte kunde direkt peka på utan mer en känsla.
Den 1 mars 1971 hade jag som vanligt lämnat Söderhamn på söndagskvällen och nu den här lite gråkalla marsmåndagen var jag ute på en s.k förrättning på landsbygden i Sörmland  och satt och körde på en ganska kurvig väg och på bilradion blev det nyheter och när jag hörde radiorösten ”Skottdrama i rättssal fyra döda…..fyra människor  blev idag skjutna till döds i Söderhamns Tingshus…….min arbetsplats och jag höll nästan på att köra av vägen men stannade in och lyssnade klart. På den här tiden fanns inga mobiler utan jag skyndade mig att åka tillbaka till kontoret och ringa hem till IngaBritt i Söderhamn och höra vad som hänt. Hon berättade att hon befann sig i en stad fylld av ovisshet och dramatik för ingen visste ju vart han var tagit vägen, skolor hade utegångsförbud, folk lämnade inte sina arbetsplatser men han greps senare vid den dåvarande Domusrestaurangen av bl.a min vän vid polisen Stig Edberg. Hann också med att tala med några arbetskollegor på tingshuset och av där var det ett stort drama som utspelades och strax innan morden var han uppe hos min chef och några minuter senare sköts 4 människor.
Ja, det var kanske ett av mina märkligaste möten med ”människor jag mött” och nu skall vi snart åka in till Söderhamn och kommer att åka förbi Söderhamns Tingshus där detta hände måndagen den 1 mars 1971.
Ha en fortsatt bra dag !!!!
Lasse

Annonser

Read Full Post »

« Newer Posts