Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Människor jag mött’ Category

Ekvik – och Äntligen fredag
Morgonen var ganska kall men solig men det blev trots allt långa träningsbyxor idag – första gången den här säsongen.
Mitt sällskap under träningsturen är lokalradion och imorse blev jag glatt överraskad när Erik Myrlund åter var i etern och det kändes bekant igen -vet inte om det berodde på honom men jag cyklade snabbt idag på mina 6 km.
Efter Erik såg jag fram emot att lyssna på ett kul program som jag nämnt många gånger Sök och finn med Hasse Persson.
Men eftersom alla ordinarie programledare var på konferens så ersattes han av en kvinna som verkligen inte har någon radioröst och inte kunde hon mycket om det som söktes så programmet föll platt och var tråkigt och jag citerar en gammal känd programledare från Nygammalt som hade ett stående uttryck när vi jobbade ”det är så dåligt så att klockorna stannar…..”.

Annars har vi s.k inre tjänst idag – mitt uppdrag består av dammsugning och skakande av mattor medan IngaBritt jobbar med att koka äppelmos och lingonsylt……..en fråga bara ”Är vi sista generationen som sysslar med sånt här….dvs att plocka bären själva och sedan koka egen sylt ?”…………äpplena är också plockade från eget äppelträd.

En kul notering idag är att mitt blogginlägg om mötet med Hilda Stenmalm har lästs av väldigt många och den ligger idag bland de 20 – 18:e plats – mest lästa på den svenska Word Presslistans ”Top Post”. Kul både för mig och Hilda och jag hoppas att många blev inspirerade av hennes historia på väg mot stjärnorna.


Hilda har både medverkat och gästat Camp Lingman och vi kan ha några platser kvar till den här fantastiska utbildningen för unga artister. Läs mer om den på www.lingman.se. hur Du eventuellt kan anmäla Dig.
Första Camp Lingman
arrangerades 2009 och har sedan kommit tillbaka varje år på hösten och konceptet är en supersuccé varje år och förutom allt de får lära sig så besöks Campen av någon artist och både Eric Saade, Sarah Dawn Finer, Sara Varga , Karl Martindahl och så förstårs Hilda. Vem som kommer i höst är inte klart ännu.
Så Du som inte anmält Dig ännu, Ta chansen och få någon av de sista platserna !

Imorse åkte Tomas och Eric med entourage till Sydspanien för en veckas semester och jag hoppas att de får  det skönt i värmen som just rapporterar 35 gr.i skuggan.

Lyssnade idag på P4 Extra där dagens programledarpar var landets bästa debattledare Belinda Olsson i par med landets bästa höjdhoppare genom tiderna och nu flitig debattör. En udda kombination men det fungerade……….Patrik gillade inte fredagsmys med tacos………..och inte heller kramkurser för män. Kul med någon som inte följer strömmen i alla lägen.

Nu laddar vi för en fin kväll – en god middag utan tacos men  som inleds med en hummersoppa…………

Ha en bra dag, kväll, natt eller morgon
välj det som passar Dig bäst !
Lasse

Annonser

Read Full Post »

Ekvik 6 september 2012
Såg ett foto på facebook idag som inspirerade mig att skriva ett nytt inlägg i min serie  Människor jag mött.
Först trodde jag att bilden föreställde någon paparazzibild på någon ung stjärnartist, men det var ingen världskändis även om det såg ut så. Nej,bilden jag såg var på en blivande storstjärnan

Hilda Stenmalm

och det märktes på hela utstrålningen som andades en stjärna och därför tycker jag det är kul att minnas lite bakåt i tiden.
Det har funnits många under alla mina år i den här branschen där man på något sätt vet att det blir något av dem även om de är väldigt unga. De har oftast viljan och ambitionen och den här speciella glöden och några som jag mer eller mindre vetat att det här är en med framtiden för sig….. några exempel Lisa Nilsson är en, naturligtvis Peter Jöback, Eric Saade hade glöden och Molly hade egentligen allt som gör en stjärna även om hennes självförtroende inte var det bästa i början.
Nu har jag inga referenser på årtal här i Ekvik, men jag hade träffat Hilda  på några Stjärnskott, men den första övertygelsen kom ombord på m/s Victoria på väg till Tallin och det var final i Julstjärnan och det borde ha varit 2005 när Molly vann.
Hilda var duktig i tävlingen, men när hon med en sådan självklarhet intog karaokescenen  som 9-10 åring och hade järnkoll på den stora publiken som bestod av mer eller mindre nyktra hemvändande estländare, då kände jag direkt….Ett litet  stjärnämne och här föds en stjärna………

Hilda deltog sedan i alla Julstjärnor och Stjärnskott de närmaste åren och utan att lyckas vinna någon gång, men kämpade på och här tycker jag att hon är en förebild för alla yngre som nu tävlar för fullt och kanske inte vinner eller gå till en final och blir besvikna……..och frågar sig ”Varför vinner jag inte…vad gör jag för fel……..”
Hilda vann Stjärnskott 2009 och det var sjätte året hon ställde upp  så vad kan man läras sig av det här. Jo, ge inte upp. Se varje tillfälle att stå på en scen som ett kalastillfälle att utvecklas och knyt näven i fickan……”nästa gång är det min tur”

Var nyfiken, förkovra Dig genom att tävla mot tufft motstånd.

I tävlingarna sjöng Hilda alla möjliga låtar från bl.a olika musicaler och  hon gjorde dem bra men det kändes inte som om hon hittat rätt men så kom tävlingsåret 2009 i Stjärnskott (Eric var programledare) och hon presenterade en Dolly Partonlåt
”Here we come again”
och nu hade hon hittat rätt för låten passade hennes röst och stil. Hon fick fram sin speciella utstrålning och nu var det lilla unga Stjärnämnet från m/s Victoria på väg  och sedan hände mycket med hennes karriär som Tomas jobbade hårt med och det var naturligtvis när hon spelade huvudrollen som Hanna Oké i Disneyproduktionen  och hennes låt ”A Little magic ” spelades över hela världen på alla Disneyproduktioner….sidekick åt Eric Saade och nu hade det lilla stjärnämnet tagit ytterligare ett steg till.
Aftonbladet kallade henne för den  nya Miley Cyros och på Disneys Londonkontor jublade man och utbrast ”A Star is born”.

Våren 2011 spelade hon in sin hittills bästa skivlåt ”Brief and Beautiful ” som spelades mycket på radion och den framförde hon också på Diggilooturnén” i 15 städer förra sommaren och när jag såg henne i föreställningen på Dalhalla så kom en och annan tår och jag tänkte……Nu har det lilla Stjärnämnet tagit ett stort steg till………..

Nu i höst har Hilda flyttat -16 år gammal-  till Stockholm, börjat på Rytmus och det kan bli ett nytt spännande år för Hilda som jag tycker är en förebild för alla unga talanger i landet. Vi får se vad som händer, kanske ett nytt stort steg av Stjärnämnet.
Hårt arbete, allt behöver inte hända på en timme,  ett ödmjukt uppträdande och Du kan också lyckas i en tuff men härlig bransch.

Ha en bra dag, kväll, natt eller morgon
Välj det som passar Dig bäst
Lasse

Read Full Post »

I mittt jobb  har jag haft förmånen att träffa många starka personligheter inom både nöje-och idrottsbranschen.
Stundtals har jag lärt känna många och även arbetat med många på olika sätt men ett möte kan också vara mycket kort och ändå lämna bestående intryck.
Det finns människor som bara behöver komma in i ett rum för att genast ta all uppmärksamhet.
I helgen uppe i Idrefjäll i samband med finalen av Idrestjärnan mötte jag en sådan stark personlighetsom får en stor plats i min serie Människor jag mött………..
Hans namn är

Ulf Edborg alias Mr Ski


Pernilla Wiberg presenterade oss och vi konstaterade att vi hade en del gemensamma bekanta bl.a artisten Lasse Lönndahl som han hade både åkt skidor med och fjällvandrat åtskilliga gånger bl.a i Kebnekaisemassivet.
Han började sin långa skidkarriär i Björkliden redan 1947  och firar sedan mer än 50 år alltid sina födelsedagar i Riksgränsen.
Uffe är en legend i den alpina skidvärlden och har arbetat som skidlärare både i Sverige, Alpländerna men bor och verkar sedan 1965  i USA och är nära vänner med de  svenska alpina stjärnorna Pernilla och Stenmark som bägge höll tal på hans 70-årsdag då han också fick mottaga ett program från den svenske Kungen som tillhör hans vänkrets.
Han jobbar fortfarande som skidlärare i USA och bor i den legendariska skidorten Vail.

Jag märkte direkt att han gillade att munhuggas och vi fick fin kontakt på en gång och under middagen berättade jag om vår final och hur duktiga de här unga artisterna är, men en viss skepsis fanns och han planerade att dra sig tillbaka efter ett par stycken men blev kvar hela programmet och blev mäkta imponerad och berättade efteråt att han t.o.m fick tårar i ögonen.
När jag träffade Uffe dagen efter berättade att han redan nu planerade att återvända till Idrefjäll nästa år i samband med finalen.
Det är mycket inspirerande att träffa en 77 år ung som bara ser framåt och siktar på att fira sin 100-årsdag i Riksgränsen och det är klart att man måste ha honom som en förebild i åldrandet.

Ha en bra kväll
Lasse

Read Full Post »

Lasse har ordet……….

Äntligen skall jag skriva ett nytt inlägg i min uppskattade serie Människor jag mött och det här gången skall jag berätta om mina möten med konstnären Mårten Andersson bosatt i Stockholm och byn Freluga utanför Bollnäs.
Han jämförs både med Chagall och Isak Grünewald. Han är en målare känd för sin färgsprakande stil med kopplingar till folkliga traditioner i Hälsingland och han beskrivs som färgernas poet.
Han betaktas nu som högst betalda levande konstnärer i Sverige och hans mästerverk Jaktslottet såldes för några år sedan på Buskowskis i Stockholm för över en miljon kronor.
Jag mötte honom i byn Bergvik utanför Söderhamn där han bodde tillsammans med sin nyutexaminerade småskolelärare till fru som försörjde honom på den tiden.
Bostaden var en gammal skola och hans ateljé  låg i en av skolsalarna. På golvet låg många oljemålningar och eftersom vi blivit goda vänner frågade han mig om jag inte ville köpa några av hans tavlor för att dryga ut sin då knappa ekonomi och priset rörde sig om några få  hundralappar.
Jag var på den tiden i 25 årsåldern och totalt ointresserad av konst, så det blev inga affärer. Några år senare möttes vi igen och den här gången på en repmånad på I 14 i Gävle och vi hade en väldigt trevlig repmånad med många av samma inslag som i filmen ”Repmånad” och samma erbjudande dök upp igen men jag var fortfarande lika ointresserad och där skildes våra vägar.

Åren gick och jag började se fler och fler artiklar om honom om hans konstnärsskap  och kändisskap och ju mer jag hörde om honom ju mer tänkte jag på de här erbjudandena jag fått 20 år tidigare men tackat nej till.
Av en tillfällighet träffade jag basisten i Charlie Normans orkester Hasse Burman som visade sig vara nära bekant med Mårten  och han föreslog att vi skulle träffa honom för han arbetade just då  i en ateljé på Valhallavägen här i Stockholm.
Hasse bestämde tid och vi åkte iväg och jag mötte precis samma person som jag lärt känna för 20 år sedan och vi skojade friskt om mitt ointresse för konst på den tiden. Men besöket slutade iallafall med att han erbjöd mig att köpa en litografiportfölj  med namnet

 Bruddansen

till ett rejält ”kompispris” som nu pryder en av våra väggar. Men i bakhuvudet finns fortfarande minnet av de här mötena med en ung okänd fattig konstnär med oerhörd talang, som jag inte förstod mig på, men numera är jag väldigt försiktig med att ignorera unga konstnärer som har något visst.

Ett dagens ord på detta; ingen kan hjälpa alla – men alla kan hjälpa någon –

Ha en trevlig kväll
Lasse

Read Full Post »

Sporten – min andra stora passion
kom in mitt liv under 1950-talet och jag har redan från början varit en allätare som i princip följt allt och grunden var att jag lusläste två sporttidningar

Rekord Magazinet och All Sport bägge  två med den store boxningspromotorn Edwin  Ahlqvist som chefredaktör. Jag fick en massa årgångar av en kompis till min bror och dessa lästes från pärm till pärm.
Baksidan på Rekord Magazinet innehöll alltid en lagbild beroende på årstid, men den jag kommer ihåg mest var en bild på mitt favoritlag Helsingborgs IF med legenderna Kalle Svensson, Sven Ove Svensson, Gerhard Andersson. Åke Jönsson, Bengt Salomonsson, Lars Erik Ahlberg m.fl. Tänk att jag som norrlänning hade ett Skånelag som favorit, men så var det och så är det…….konstig kille det där, tyckte nog mina kompisar.
Jag var en stor kalenderbitare och kunde en massa, om rekord, resultat, laguppställningar utantill och lagen i VM-finalen i fotboll 1958 glömmer jag nog aldrig;
Sverige; Kalle Svensson, Orvar Bergmark, Sven Axbom, Reino Börjesson, Åke Johansson, Sigge Parling, Kurre Hamrin, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Nisse Liedholm, Nacka Skoglund
Brasilien; Gylmar, Djalma Santos, Nilton Santos, Zito, Bellini, Orlando, Garrincha, Didi, Vava, Pele och Zagallo
Kanske onödig kunskap men den finns bara där …………………..

Själv var jag aldrig någon stjärna aktivt utan kanske ägnade mig mest åt sportens värld i bok-och tidningsform till skillnad mot min bror Perra som blev elitspelare i Brynäs hockeylag.

När man bodde i Hälsingland så skulle man gå på bandy och eftersom min far var en stor Broberssupporter så fick man som grabb följa med på varje hemmamatch och Broberg hade ett bra lag i många år och stjärnorna var förstårs bröderna Sedwall Curt och den yngre  Göran ”Dallas” Sedwall som  blev en legend inom svensk bandy.

I slutet av 60-talet mötte jag Ingvar Bengtsson som flyttat hem till Söderhamn igen och Ingvar hade stora meriter som löpare och var bl.a 4:a på OS-finalen i London 1948 och tillsammans med sportchefen på lokaltidningen Nisse Bladh började vi spåna på att göra friidrottsgalor i Söderhamn och så blev det också.
Ingvar lärde mig allt om internationell friidrott och tillsammans gjorde vi fantastiska galor och efter några år var jag ensam ansvarig som mycket ung,  men med många skickliga medarbetare.
 Vi hade en publik på c:a 5000 och det var fantastiska publikrekord som än idag är rekord för all idrott i Söderhamn och 1973 hade vi åtta internationella medaljörer från VM-och OS-finaler på startlinjen och jag fick många vänner bl.a de svenska stjärnorna Bruch, Isaksson, Gärderud och världsstjärnor som finska Pekka Wasala, Ron Clarke från Australien, höjdmästaren Dwight Stones.
Parallellt med galorna jobbade jag upp den lokala ungdomsfriidrotten och vi fick stora framgångar i svenska mästerskap och här finns grunden i mitt tänk om vår numera så framgångsrika talangverksamhet.
Om det här skulle jag kunna berätta hur mycket som helst om men dagens artikel skulle bara handla om grunden för mitt stora sportintresse.
Friidrottsgalorna i Söderhamn gjordes i samarbete med den stora DN Galan i Stockholm och jag kom att både samarbeta och jobba med Sixten Borg som var en legend och en av världens mest berömda och kunniga galaarrangörer.
Sixten var en speciell man som ansågs lite bufflig att jobba med men Sixten och jag fann varandra och jag fick ännu en läromästare som lärde mig mycket om både idrottsarrangemang, konsten att umgås med stjärnor och om jag haft framgångar som ledare så finns väldigt mycket hämtat från Sixtens ledarskap.
Jag har  berättat mycket om mina år med DN-Galan där givetvis Sjöbergs världsrekordhopp i höjd på 2.42

var bäst då jag stod 2 meter från höjdhoppsbädden och här vill jag säga att både stora världshändelser kan vara starka, men jag känner samma sak nu när jag följer Erics framgångar.
Men samtidigt kan jag bli minst lika berörd när någon av våra unga talanger vinner en stor talangfinal och här ligger  väl det som sammanför mitt sportintresse med musiken.
Ta till Dig allt, var ödmjuk inför alla framgångar för Du vet inte hur morgondagen ser ut.
Givetvis följer jag så gott som all idrott som  visas på TV utom volley boll och innebandy som jag inte förstår mig på.

Ett dagens ord även denna dag; Ingen glädje kan jämföras med glädjen att tjäna andra

Ha en trevlig kväll
Lasse

Read Full Post »

Det var längesedan jag skrev något i serien Människor jag mött för det har varit mycket av Melodifestivaler och annat som tagit min tid i anspråk, men nu är det äntligen dags och mötet  jag skall skriva om är en gigant i svensk idrott.
och det är förstårs Pernilla Wiberg som jag hade den stora förmånen att få arbeta med i finalen på Idrestjärnan nu i helgen.

Första gången jag träffade Pernilla som då  var mitt  i hennes guldkantade karrär. 
Mötet var  i samband med att Stockolm sökte Sommarolympiaden 2004 och vi på Lingman & Co arrangerade många av Stockholms olika arrangemang i samband med olika delegatbesök och den här gången handlade det om festligheter på Sergels torg i samband med att den Olympiska elden skulle besöka Stocholm och vi hade en mängd olika OS-stjärnor på plats  plus stora artister och bl.a höll Ernst Hugo Järegård ett oförglömligt tal för OS i Stockholm. Ernst Hugo var mycket idrottsintresserad och en oöverträffad talare.

Pernilla skulle vara programledare i ett program med unga artister bl.a med vår unga supergrupp på den tiden  Lets Twist med bl.a Karl Martindahl, Evelina Olsén, Anna Nordell och tyckte att det här var rätt kul och nämnde så där i förbigående att det skulle vara kul att göra det här flera gånger.
När jag flera  år senare träffade Idrefjälls ledning och vi talade om att starta ett samarbete med Centrumevenemang och med Idrestjärnan.

Pernilla med årets vinnare av Idrestjärnan Ebba Knutsson

Eftersom Pernilla var deras största affischnamn så föll det sig ganska naturligt att hon skulle tillfrågas om att leda finalen i Idrefjäll och nu var det som sagt det sjätte året och vi  hoppas på en fortsättning.
 Jag har sett två av dem och hon har alltid fått bra betyg,  men i år var nog den bästa finalen både vad gäller finalkvalité och hennes egen insats som jag tyckte var lysande och nog borde SVT titta på hennes programledarförmåga.

Genom mina många år med framförallt DN-Galan i friidrott har jag haft förmånen att träffa många världsstjärnor och med endast några få undantag ( en och annan ryss och har väl varit besvärlig men det verkar hålla i sig än idag )
så är alla väldigt ödmjuka för de behöver inte besvisa något och samma sak med Pernilla eller Pillan som hon mest kallades under karriären,  hennes  meritlista är tung;
Två OS-guld, ett OS-silver, fyra VM-guld, ett silver och ett brons i VM och tjugofyra Världscupvinster.
Andra utmärkelser hon fått är Svenska Dagbladets Bragdguld 1991, Jerringpriset 1991 och 1992 och Victoria-stipendiat 1991.

Att sitta och se de här fartfantomerna på TV i de grymma backarna är förenat med både spänning och rädslan att någon skall bli skadad i de här omänskliga farterna och vi svenskar lärde oss älska den här sporten när Ingemar Stenmark fick hela Sverige att stanna upp, sedan kom Pernilla och nu är det Anja som är dagens supersvensk, men Anja har faktiskt bara ett OS-Guld mot Pernillas två.
Klart att jag som svensk gillar Anja men min stora favorit i backarna idag är amerikanskan Lindsay Vonn som jag tycker åker bra och har en artistisk utstrålning.

Sedan ett antal år bor Pernilla  med sin  familj i Monaco och hennes norske man Bödvar – tidigare landslagstränare i främst fartgrenarna för bl.a det svenska landslaget  var mannen bakom Anja när hon tog sitt OS-guld 2006.
En mycket trevlig man som också är engagerad i Idrefjälls styrelse.

Hoppas att ni gillar mitt inlägg om en av landets största idrottshjälta

Blir inget mer inlägg ikväll så
Ha en trevlig kväll eller Go,natt Du i Sverige var än Du befinner Dig
varsågod och välj vad som passar Dig bäst
Lasse

Read Full Post »

Seniorchansen har jag berättat mycket om genom åren och idag skall jag berätta i serien Människor jag mött om en av våra största profiler i den tävlingen Elsa-Doris som vann tävlingen  2002.

Första gången jag mötte henne var på en delfinal av Seniorchansen i Katrineholms  Folkets Hus på 90-talet och redan då blev hon uppmärksammad för sin enorma energi på scenen med sitt dragspel och det var inte direkt Jularbo hon spelade utan här var det rock som gällde. En rockig version av ”Gamla Spinnrocken” var hennes debutlåt.

Elsa-Doris är född uppe i Ådalen och fick som 11-åring 1943 sitt första dragspel och allt sedan dess har ett dragspel varit en ständig följeslagare.  I ungdomen kom hon till Sundsvall, sjöng med Lönnå och hade eget dansband Doris me Grabbarna var namnet och den här verksamheten fortsatte hon med i Västerås dit hon flyttat från Sundsvall.
Vid sidan av jobbet har hon hela tiden åkt omkring och underhållit människor på olika sätt i hemtrakterna, men som sagt första gången jag mötte henne var på Seniorchansen i Katrineholm på 90-talet och året efter kom hon till Nyköping för en ny omgång.
Vinsten kom 2002 då hon gjorde dundersuccé med sin Hej Babiriba.
Elsa-Doris är en ganska kort kvinna och när hon rockade igång och hoppade vilt på scengolvet så kunde ingen sitta still i lokalen. Genom sina framgångar i Seniorchansen fick hon medverka i SVT:s stora lördagsunderhållning Det kommer mera…..och jag kommer ihåg att programledaren Timell var lyrisk.
Jag skulle kunna räkna upp hur många succéer som helst men mest kommer jag ihåg henne från Birka Princess när hon gjorde Viva Espana och oj vad det svängde och det var nästan så att båten krängde.

Just Spanien och Gran Canaria har blivit ett andra hem för henne  sedan många år tillbaka tillbringar hon vintrarna och blivit en profil på ön och hon har spelat under alla år på norska Trollstugan i Playa des Ingles och även i svenska kyrkan i San Augustin är en uppskattad  gäst och en ny spelning följer i början av februari i år.
På ön träffade hon också sin make skotten Andrew Scobbie och de gifte sig 1997 och fick några lyckliga år tillsammans innan Andrew tyvärr drabbades av sjukdom och avled. En stor sorg för Elsa-Doris,  men hon fortsatte  sina framträdanden både i Sverige och Spanien och jag tror det var hennes framgångar på scenen som tog henne igenom sin sorg.

För några år sedan deltog hon 75 år gammal i en uttagning till TV 4:s Talang och hon gav Bert svar på tal när han inte uppskattade hennes insats. ” Jag klarar  mig ändå och gör succé på Gran Canaria” …………….och visst gör hon det.

Nu har hon på sitt 78:e år samma gnista fortfarande även om benen inte riktigt vill hänga med men med sin rullator tar hon sig fram överallt.

Vi träffade henne nu nere i Playa des Ingles och hon bjöd oss på premiären av Eddie Olivas show – också en vän till henne – och jag måste beundra henne för hennes enorma livsglädje. Här vilar inga ledsamheter minsann. Ett uttryck finns ”en riktig krutgumma” och visst stämmer det ovanligt bra på Elsa-Doris.

I måndags tittade  vi in på  Playa del Sol och en ny Olivashow och när vi strax efter midnatt skulle åka därifrån vem dök inte upp om inte Elsa-Doris där hon kryssade fram med rullatorn mellan gästerna och hon berättade att hon först varit på middag och sedan besökt Trollstugan ”men det var ingen fart där…….” så till Playa del Sol och visst är hon ett föredöme för många…..tänk att ha så kul och leva livet som 78-åring och inte vara direkt ängslig att vistas ute bland människor efter midnatt mitt i nöjesinfernot.
När vi frågade henne vad hon gjorde härnere och svaret blev; jag sover länge, tar en frukost,solar lite, träffar folk, tar en eller annan drink (och det var inget fel på hennes barskåp…….) men lever för kvällarna som jag tillbringar på Trollstugan, träffar spelkompisar och en massa bekanta som dyker upp.

Från Trollstugan i januari 2011
Jag beundrar den här 78-åriga tjejen – för hon är betydligt mera tjej än tant – jag är glad att på något sätt hjälpt henne med att få  ett genombrott genom Seniorchansen och hoppas att hon får fortsätta att underhålla människor, ha kul själv och fortsätta att få åka till Gran Canaria för jag vet att hon redan planerar för nästa vinter.

Vi hörs
Lasse

Read Full Post »

Older Posts »