mer om Varberg och omöjliga v-rekord

Debatten fortsätter kring tävlingen i Varberg och det förefaller vara en omgång av Popkorn som hittills i år rört om mest känslor av olika slag.
Annars har jag med intresse följt uppladdningen inför DN-Galan imorgon kväll som startade upp ikväll med lite jippon i Kungsträdgården och ett TV-program med Jonas Karlsson och Stefan Holm – ny expert och ytterst kompetent – och det skall bli kul att följa honom i VM om några veckor i  Berlin. Ett av ämnena idag var frågan om vilket världsrekord är bäst och vilka som är nästan omöjliga att och de som det talas mest om de från åren 1985-88 ungefär då öst-statsländerna härjade som värst och alla misstänktes för doping av något slag. Själv hade jag förmånen att vara med i den här cirkusen de här åren och kunde följa allt på mycket nära håll.
Jag har inga bevis, men det är klart att det förekom mycket, men jag är så 100 % säker på alla aktiva inte var medvetna om vad de stoppade i sig och många av dem upptäckte först efteråt att något blivit jättefel med deras kroppar. En av mina favoriter från den här tiden med ett idag nästan omöjligt rekord att slå på 400 m. är östtyskan Marita Koch. Hennes rekord lyder på 47.60 och ingen har varit i närheten av det här rekordet sedan dess. Jag träffade henne några gånger i samband med hennes besök på DN-Galan och jag tänkte alltid på att hon aldrig var riktigt glad vid sidan om banan och vem vet; det kanske var något som innerst tyngde henne och alla de hyllningar hon fick ta emot inte var riktigt okay och min fråga är; hur bra hade hon blivit utan dessa eventuella preparat som trycktes i henne för hon var ju gudabenådad löpare med en enorm teknik, kanske inte riktigt lika bra v-rekord men kanske iallafall ett ärligt v-rekord som ingen tvivlat på och hon har kunnat tagit emot alla dessa hyllningar med glädje.
Jag tycker att detta är bara tragiskt mot tjejen Marita  som hade en enorm talang men som av den tidens anda och även regim tvingades göra propaganda för ett tvivelaktigt land.
Bara en fundering i kvällen i väntan på morgondagens DN-Gala på Stadion och bara ordet ger mig många behagliga rysningar av härliga minnen.
Go,natt Du i sommarsverige ”var Du än befinner Dig”
Lasse